Sådärja- nu hemma från jobbet. min snälla mamma har varit med Benita och valparna hela dagen.
Jag var så trött i går så jag inte orkade skriva så mycket utan jag kom på att det blev en sån där uppdatering som jag själv avskyr när folk gör. Alltså att man bara kastar ut en brandfackla och inte berättar hela storyn…. Men det var inte min mening, det bara blev så när bränslet tog totalt slut och en av valparna höll på kasta in handduken. Men nu har jag återhämtat mig ett dygn och ska berätta klart.
Ja den här valpningen blev något helt annat än den förra! Med förra kullen visade hon inga tecken på valpning annat än att hon valde att gå o lägga sig i valprummet den sista kvällen innan hon valpade. Jag hade bestämt att nu närmar det sig valpning, så då ska vi göra allting ”by the book”, vi ska i god tid bo in oss i valprummet osv. Benita fattade absolut ingenting- varför ska vi inte bo uppe på övre våningen längre?? Så varje kväll var hon på väg upp för trappan…😂
Utom sista kvällen innan valpning, då gick hon raka spåret till valprummet och hoppade upp i sängen där. Sen väckte hon mig kl. 04.00, ville ut, kissade snabbt och sen sprang hon in som ett skott och började flåsa. Sen tog det till kl. 07.15 innan första valpen kom och sedan föddes två till med 30 minuters mellanrum innan det blev 1,5h paus innan den sista och fjärde valpen kom. Så allt var klart på 3,5h och utan problem. Valpade då på dygn 58.
Den här gången har hon försökt gräva sig in överallt ute sedan en vecka tillbaka. Sökte bo överallt! Just nu har jag ju Meija som inneboende, en tjej från Nagu som är här på Åland och gör praktik. Hon bor i det rummet som var valprum förra gången så denna gång har jag fixat valprum i gästrummet uppe. Tur man har stort hus lix!🤣
Där tyckte Benita det var helt okej att vi bodde- tydligen bättre när det var på rätt våningsplan i vart fall, hon till och med låg i valplådan och sov på morgonen när jag vaknade.
Då hon valpade så tidigt förra gången trodde jag det skulle bli lika denna gång. Men det tog ända till 61 innan man såg att nu verkar det nog vara på gång. Jag har ju väldigt lite erfarenhet av valpningar- har varit med om exakt två förut så känner mig inte trygg i den rollen. Om det gäller fölning så vet jag på ett helt annat sätt vad som är normalt eller inte normalt. Jag vet vad jag kan göra eller när jag bör bli orolig. Men det känner jag inte att jag har koll på när det gäller hund!
Så jag hade bokat in snälla Nina som moraliskt stöd och hjälp. På söndag morgon när vi kom in efter att ha gjort morgonstallet sprang Benita raka spåret upp till sängen i valprummet och boade ner sig där. Låg där och ville inte komma ner och äta, tempen hade sjunkit till 36,8. Sen kom hon ner på soffan och bokade ner sig där, flyttade till sängen och boade där…. Ett himla boande! Så jag bestämde mig för att nu får det bli tvångsvila för mig också, jag får lov att hålla mig lugn så jag kan ge henne ro. Så vi låg i sängen hela dagen och tittade på typ 6 avsnitt av Kockarnas Kamp. 😂 Sen fick hon gå med till kvällsstallet i koppel- försökte maniskt ta sig in överallt där det kunde tänkas gå att boa lite…
Kl. 23.45 natten mot måndag började hon flåsa och bädda. Sen lugnade hon sig en timme innan det var dags igen för ett nytt il. Då ringde jag efter Nina och sade att nu verkar det som att det är på gång! Nina kom hit och sen satt vi här och vakade över prinsessan som bäddade och flåsade lite nån gång i timmen så där men det hände inget mer än så. Mina ögon gick typ i kors och jag slumrade till mellan varven men hela tiden lite på helspänn. Nå, ingenting förändrades under natten och Nina var tvungen att bege sig iväg hemåt vid 6.30 o fixa sina egna djur innan hon skulle iväg på jobb. Tack Nina🙏❤️ och förlåt att vi sabbade en natts sömn för dig i onödan!🙈🙄
Shit, nu var vi ju själva i alla fall… Strax efter kl. 8 började hon flåsa på riktigt och hade första sammandragningen. Då kom jag ihåg- just det ja, det var ju så här mycket hon flåsade förra gången innan det satte igång. Det var liksom en helt annan kaliber än det hon höll på med på natten… Så nu kan alla ni som är erfarna på det här med valpning tänka att jo herregud, du kunde gott och väl ha sovit hela natten. Å det fattade ju jag då också, DÅ när det drog igång på riktigt! Men jag var ju liksom övertygad om att det skulle tillta och gå fort- så gjorde det ju förra gången!
Nå, som ni märker rasslar det ju iväg text redan nu så för att göra denna historia lite kortare så föddes första valpen kl. 09.15, med rumpan före- helt slapp och livlös! Bort med alla hinnor, torka och ruska valpen och ingenting hände! Bara fortsätta i panik och titta emellanåt om den visade några livstecken. Jag som redan i normaltillstånd är sjukt darrhänt skakade ju så mycket så det var svårt att se om valpen rörde sig eller ej…🙈 Efter en hel evighet började den tjippa efter luft men kändes fortfarande lealös i kroppen. Jag ringer Heléne och frågar om det är nåt mer jag kan göra än att bara jobba på den? – ja om du inte är äckelmagad så prova suga ur den vätska! Det kom inte nåt kändes det som, tror att jag redan lyckats slunga ur den allt innan. Prova nypa den i nacksvinget så den piper lite och rensar sina luftrör! Jag knep och jag knep och den lilla valpen sade inte ett knyst!! Men sen blev den sakta men säkert starkare och Benita fick ta hand om sin lilla valp. Jag ringde och rådfrågade Marie som äger hanen om hennes erfarenhet och fick rådet att jobba på den lite emellanåt, hålla den varm och låta tiken ta hand om den. Så in med lilla vetekudden under valpen och så jobbade vi på och Benita putsade på den medan vi väntade på nästa valp. När det gått två timmar och inget hänt fick hon komma ut en sväng i koppel. Då kom vätskeblåsan ut och jag trodde att hjälp- nu kommer nästa valp! Så fort tillbaka in, men bara för att märka att inget hände. Inga värkar överhuvudtaget och den första valpen var inte intresserad av att äta. Då ringde jag smådjurskliniken och frågade om råd. Fick egentligen rådet att ta det lugnt, det kan ta upp till 3h mellan utan att det behöver vara nån fara, men att om jag kände mig osäker så fick jag komma in. Joooo, jag känner mig osäker!!! Ut och drog igång fullt blås på bilen så den skulle bli varm, byta valplådan till en modell mindre som rymdes på sätet bredvid, värma vetekudden en omgång till och sen in med lilla familjen i lilla röda faran och iväg!
Bilturen och att det genast togs blodprov på Benita då vi kom fram stressade igång värkarna igen. Så nästa valp kom på kliniken kl. 12.30 ish. Denna kom rätt väg, gick betydligt lättare! Den drog direkt efter andan, fast den var också väldigt medtagen och slapp i kroppen, antagligen efter att ha legat så länge i kanalen innan den kom ut. Så fick jobba på den bra mycket innan det blev motstånd i kroppen på den. Men den åt direkt och nu hade även den första återhämtat sig så pass att hon lyckades äta! Halleluja! Två valpar som åt och levde. Så väntade vi på nästa valp som jag trodde att skulle komma snart, vätskeblåsan kom ut med valp nr 2. Så jag tänkte att snart har vi nr 3 här också! Men återigen hände ingenting… Blodproven var alla tiptop så veterinären sade att vi väntar och ser men om inget händer så får vi ge henne lite oxytocin så hon kommer igång.
Nå, inget hände och det beslutades att hon ska få oxytocin men att vi tar en röntgenbild före så vi vet hur många valpar det finns kvar. Röntgen visade att det fanns 2 valpar till. Efter oxytocinet kom värkarna sakta igång. Dosen delades upp i 5 omgångar som gavs med 5 min mellanrum. Först efter den 4 började hon darra lite och efter den 5 tilltog de. Hon jobbade och jobbade och inget hände. Till sist såg jag att nu börjar det titta ut nåt mer än bara vätskeblåsan! Då kom nästa valp, en tik till❤️med rumpan före, denna fick jag inte liv i!😥
Eftersom hon var röntgad så visste vi ju att sista också kommer med rumpan före… Kändes så jävla piss! Jag tyckte så synd om Benita som jobbade så hårt för att få ut en död valp! Ska även den sista vara död?? Men tack och lov tog Rosie tag i saken, Benita fick en omgång oxytocin till och sen mer eller mindre grävde hon sig in och fick tag om tassarna och drog ut den! Å den var det liv i från början, den fick ju komma ut lite fortare än föregående. Tog 3,5 h mellan nr 2 och 3. Nu gick det bara 1h emellan.
Gnuggade spänst i kroppen även på denna lilla valp och sen blev vi kvar ett tag till så vi såg att allt var okej, valpen åt lite och Benita hann få lite dropp.
Sen packa in lilla familjen i bilen, rusa in via smarket och ta en fryspizza och sen hem! Bädda in alla, duscha själv, äta och sen landa i vardagen, prata i telefon och sen äntligen sova. Men just när jag skulle ställa alarmet efter 1,5h för att titta till dom så såg jag plötsligt att den sista valpen verkade helt väck! Den låg med munnen öppen och tjippade som en fisk på torra land. Jag provade lägga den till tutten och mjölka ur en droppe rakt i munnen, ingen reaktion… Kanske att den lyckades få i sig nån klunk i misstag när den låg där och gapade, men svårt att säga. Den bara öppnade och stängde sin lilla mun alldeles ljudlöst. Den hade ju ätit lite på kliniken så jag visste ju att den fått nåt i sig i alla fall! Jag provade nypa lite i den och reta den, inte så stor reaktion, pep lite. Den kändes ändå inte kall men tunnare än sina syskon. Å missnöjd, pep lite emellanåt vilket förstås stressade Benita och man själv kände sig ännu mer förtvivlad! Jävla skit!! Efter en vaknatt och utan att ha ätit på hela dagen så var man inte så upplagd för ännu mer motgångar, tårarna rann och det kändes så jävla hopplöst! Efter denna helvetesdag så ska väl inte den här lilla valpen ge upp nu också?! Insåg att jag kan inte göra så mycket mer än bara vänta och se. Så lade den under värmelampan och försökte själv sova. Men när man har gråtit så man är helt snorig och täppt i hela jävla näsan så gick det inte så bra. Kändes ju inte som att man fick nån luft! Så lipade en timme till och sen tittade jag på den lilla kraken igen. Nu hade den sluta ligga och gapa utan låg i vart fall med minnen stängd! Lade den till en tutte och mjölkade ur en droppe och halleluja- den åt!!! 🙏🙏🙏❤️❤️❤️Visserligen väldigt långsamt och behövde hållas i och få stöd, men den åt!!
Sen turvis sov jag och turvis tittade till lilla familjen, så gick natten lugnt. Å fick ju i alla fall sova 100% mer än natten innan, om än lite hackigt.
Men när morgonen kom så hittade hon själv till maten så nu är jag försiktigt hoppfull. Jag vet att det är små marginaler med valpar men jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska fortsätta bra nu!!
Så, nu har ni fått ta del av ett klassiskt ” Mia inlägg”. Ett typexempel på onödig information för de flesta. Men den som vill läser och resten får väl skita i det. Är ju lix valfritt hur man vill göra! 🤣
Fridens liljor- nu ska hästarna få kvällsmat och sen ska jag ta kväll. Är ju redan en halv timme sen i mitt nya liv där jag ska vara i säng kl. 22…😇
